Jag fick för en tid sedan ett brev hem i brevlådan med ett brev och en enkät angående svåra förlossningsskador.
Och det känns bra att det nu genomförs en enkät och att sjukvården kanske har fått upp ögonen lite över hur situationen faktiskt ser ut i Sverige år 2015, men samtidigt ledsen över att Sverige i modern tid inte kommit längre än dom har. Enkäten gäller oss som fött barn vaginalt i Västerbotten mellan 2011-2012 och drabbats av "en allvarlig skada på slutmuskeln" som det står i brevet en så kallad Sfinkterruptur .
Jag tillhör en av dom få lyckliga som klarat mig, fått rätt bedömning av barnmorska, läkare och bra behandling av min skada.Och är idag nästintill helt bekymmersfri.
Rätt vård helt enkelt.
Jag insåg den stora vidden av detta när Svt`s uppdrag granskning sände ett program om just det här.
Det hittar ni HÄR .
När jag så skulle föda barn nummer två tre år senare så diskuterade jag och min barnmorska en hel del runt detta och en förlossningsplan skrevs. Det är en ovanlig skada procentuellt men jag kände mig ändå orolig över att samma sak skulle hända igen och framför allt hur mitt liv i så fall skulle bli på grund av det. Barnmorskan som tog emot och även förlöste min son hade läst och ställde även lite frågor när vi kom in på förlossningen, och det kändes så befriande. Jag fick ett underbart bemötande av en kompetent och helt underbar barnmorska som ledsagade mig genom en snabb förlossning och jag klarade mig nästan helt utan någon skada alls. Tre stygn syddes mest för syns skull.
Tänk så olika det kan vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar