Inskolning

Vi (jag) och A har tagit ett E N O R M T steg i utvecklingen, och i verkligheten.
 A inskolas nu på förskolan här i byn. Inget ovanligt eller speciellt egentligen, ingen världsnyhet så att säga. Och so far är det lilla barnet lugn, go och glad även där. Meeeen för mig känns det lite pirrigt och stort på nått vis och jag kan inte riktigt sätta fingret på känslan!...

 Har inte direkt haft någon panik eller ågren över detta med att min lilla tjej ska börja på förskola, det har alltid känts som en naturlig sak. Det skulle som bara bli så, vara så för så har jag alltid tänkt. Jag menar arbetskamrater och kompisar har gjort detta lääänge och det är ju verkligen en vardags sak. Och till saken hör att själva grejen att lämna henne på förskolan hos personalen känns ok, och så länge förtroendet för dom finns så flyter det nog bara på. Den störiga grejen är att jag blir lite stressad över allt runt om kring detta, allt som jag inte provat förr. Som att skriva ett schema för när hon ska vara där. Kan låta jäkligt banalt och dumt men det jag inte vet hur det funkar eller har fått in flytet på har en liten tendens att förvirra mitt tillstånd.

Slut på svammlandet för denna gång!

God Natt!!